 
Denna sommar utnyttjar vi tåg och fötter för att ta oss runt i Sverige och Norge.
 Jag börjar denna dag med att ta tretton-tåget från Göteborg till Oslo.
    Väl framme strosar vi runt på Akershus och Akersbrygge, för att så
    småningom avnjuta en god indisk middag på New Dehli (Øvre
    slottsgate 10). Framåt 10-tiden var det dags att gå tillbaka till
    Oslo S och checka in på nattåget till Trondheim. Både öronproppar,
    välkomst godis och en lista på hotel som NSB har frukost/dusch
    avtal med fanns att finna i sovkupén.
    Jag börjar denna dag med att ta tretton-tåget från Göteborg till Oslo.
    Väl framme strosar vi runt på Akershus och Akersbrygge, för att så
    småningom avnjuta en god indisk middag på New Dehli (Øvre
    slottsgate 10). Framåt 10-tiden var det dags att gå tillbaka till
    Oslo S och checka in på nattåget till Trondheim. Både öronproppar,
    välkomst godis och en lista på hotel som NSB har frukost/dusch
    avtal med fanns att finna i sovkupén.
     Efter frukost på rekommenderat hotell strosade vi runt i
    Trondheim sökandes skugga denna 30 grader varma dag. Första stopp
    blev vid Nidarosdomen där det som vanligt kryllade av folk.
    Efter frukost på rekommenderat hotell strosade vi runt i
    Trondheim sökandes skugga denna 30 grader varma dag. Första stopp
    blev vid Nidarosdomen där det som vanligt kryllade av folk.
    Tillbaka till hamnen för att köpa biljetter till en 1,5 timmars guidad båtrundtur på Nidälven och i hamnen. Avgång blev en dryg halvtimme senare än annonserat eftersom båten användes som förstärkningsbåt för att skeppa ut baddjävlar till Munkholmen (ända sandstranden i hela Trondheimsområdet enligt guiden).
Efter avslutad tur tog vi oss till Indian Tandoori restaurant (en trappa upp på Søndre Gata 22) som är en av byns två (av oss kända) indiska restauranger för att inta en rejäl lunch. Ett besök kan rekommenderas.
Efter maten var det dags att återvända till Trondheims station för att ta de bastuartade dieseltåget upp till Storlien. Fick köra med krypfart sista biten fram till Storlien på grund av risk för solkurvor. Väl framme blev vi hämtade av ägarinnan från Storliens fjällgård, Storvallen så att vi slapp knalla längs 4 km längs E14.
Kvällen middag var renskav med ris och kryddig sås, samt glass
    med hjortronsylt. Gott!
    
  
 Efter frukost och niste på vandrarhemmet bar det iväg uppför till
    Blåhammaren i stekande sol.
    Efter frukost och niste på vandrarhemmet bar det iväg uppför till
    Blåhammaren i stekande sol.
    Trotts att vi bokade boende här redan i mitten av Maj så var det ända som fanns två sängar i annexets 14-bäddsrum där ryggsäckarna inte fick plats. Så tätt packade våningssängar har vi inte stött på tidigare.
Kvällen trerättersmiddag hade renrostbiff som huvudrätt.
    
  
 När frukost, temors och niste var avklarade så bar det iväg till
    Storerikvollen längs lättgången fäbodväg och många långa spänger.
    När frukost, temors och niste var avklarade så bar det iväg till
    Storerikvollen längs lättgången fäbodväg och många långa spänger.
    Även här hade vi bokat i förväg; 2 bäddar. Det visade sig bli två sängar i ett fyrbäddsrum och inte som vi fruktat storlogin under takåsen en trappa upp.
På Storerikvollen fick vi sparrissoppa, renskav (gräddig sås)
    samt en bärkompott. Den norska gräddiga skaven var klar mycket
    godare än den svenska.
    
  
 Dags för en lite längre och blötare etapp. Lite regn och mycket
    myr om än en hel del spänger. I princip ingen höjdskillnad förutom
    i slutet på ettappen när vi skulle upp från en parkeringsplats
    till Ramsjøn och Ramsjøhyttan.
    Dags för en lite längre och blötare etapp. Lite regn och mycket
    myr om än en hel del spänger. I princip ingen höjdskillnad förutom
    i slutet på ettappen när vi skulle upp från en parkeringsplats
    till Ramsjøn och Ramsjøhyttan.
    Denna kväll fick vi fixa maten själva eftersom hytten är
    självbetjänt. Det blev en burk Bacalau förstärkt med ett
    2-portioners packet basmatiris.
    
  
 Dags för vilodag vid Ramsjøn. Nästan mitt på turen och bästa
    platsen att njuta av sol, vind och vatten. Framföralt glittrade
    fantastiskt fint i vattnet frampå kvällskvisten, precis som en
    klassisk målning av en sjö avnjöts horisontella små blänkande
    vågor och ljusfält från gluggarna i molntäcket.
    Dags för vilodag vid Ramsjøn. Nästan mitt på turen och bästa
    platsen att njuta av sol, vind och vatten. Framföralt glittrade
    fantastiskt fint i vattnet frampå kvällskvisten, precis som en
    klassisk målning av en sjö avnjöts horisontella små blänkande
    vågor och ljusfält från gluggarna i molntäcket.
    Det finns gott om fisk i sjön men vi har varesig utrustning
    eller fiskekort så vi fick nöja oss med vad skafferiet
    erbjöd. Till lunch blev det pasta med pannkakor och till middag
    sod förstärkt med ett 2-portioners packet basmatiris.
    
  
 Vi hann precis upp till första passets topp och första rasten
    innan regnet började. På med regnkläder och rastat vidare. Regnet
    följde oss genom passet och övergick så småningom i ett glest
    knäppande på ponchon; riktigt meditativt. När regnet slutat blev
    det nisstepaus och till och med lite sol.
    Vi hann precis upp till första passets topp och första rasten
    innan regnet började. På med regnkläder och rastat vidare. Regnet
    följde oss genom passet och övergick så småningom i ett glest
    knäppande på ponchon; riktigt meditativt. När regnet slutat blev
    det nisstepaus och till och med lite sol.
    Sista kilometern fram till Schulzhyttan gick i myrmark som helst av allt ville suga fast kängorna. Denna hytta är DNTs minsta betjänta hytta med 30 sängplatser; vi blev sex nattgäster i hyttan denna kväll. Riktigt rolig att vara så få då fick alla chans att lära känna varandra lite granna. Från Arvikamannen, ambulansvårdarstudenten, de två damerna som kämpade sig fram längs Norge på tvers leden (tre dagar i skog och sugande myrmark med tält, kök och allt som behövs (runt 23 kg i säcken).
Dagen middag var tomatsoppa, renskav (gräddiga norska
    varianten) samt rabarberkräm med en klick grädde.
    
  
 Dags för turen längsta etapp. De första tre kilometrarna på en
    nyflyttad led (en vecka gammal); startade tillbaka samma väg som vi
    kommet för att utnyttja bron över Rolta istället för att behöva
    vada över Rolta ett par kilometer uppströms bron. Den nya leden
    var fin; väl rösad och upptrampad sedan tidigare (alternativ väg
    då det var svårt att passera vadet?).
    Dags för turen längsta etapp. De första tre kilometrarna på en
    nyflyttad led (en vecka gammal); startade tillbaka samma väg som vi
    kommet för att utnyttja bron över Rolta istället för att behöva
    vada över Rolta ett par kilometer uppströms bron. Den nya leden
    var fin; väl rösad och upptrampad sedan tidigare (alternativ väg
    då det var svårt att passera vadet?).
    Uppåt, uppåt i myrmark som suger fast kängorna...
Väl uppe på kalfjället fortsatte det vara mycket myr, men slutligen kom vi fram till mera lättgången natur (en helt slät rullstensås som var nästan som en väg). Andra vadstället över Rolta erbjöd inte något större problem, så här högt uppe var den ganska oskyldig.
Det tog oss 10 timmar (varav 8 timmars gång) att ta oss fram till dagen mål, Bjørneggen. Sista biten gick på en gammal gruvväg från Litlefjæll gruva ner till byn åsen där Bjørneggen ligger.
Dagen middag blev en burk ärtsoppa med fläsk samt
   "jästpankakor". Hittils var vi ensamma i hyttan och fick bruk för
   vår DNT-nyckel, men vid 10 tiden dök det upp ett annat par som
   också planerat in sin övernattning i hyttan.
    
    
  
 Vi hade inte läst på ledbeskrivningen tillräckligt bra så vi
    missade att leden mot Kluksdalen startade med en gammal säterväg
    till Volvollen; istället valde vi att följa bilvägen till
    Kluksdalen (särskilt som leden mestadels skulle gå i myrar och
    innehålla ett vad). Vilken skillnad på att gå på väg kontra i
    myrmark (dock mår fötterna bättre av myrmark än hårdgjord väg).
    Vi hade inte läst på ledbeskrivningen tillräckligt bra så vi
    missade att leden mot Kluksdalen startade med en gammal säterväg
    till Volvollen; istället valde vi att följa bilvägen till
    Kluksdalen (särskilt som leden mestadels skulle gå i myrar och
    innehålla ett vad). Vilken skillnad på att gå på väg kontra i
    myrmark (dock mår fötterna bättre av myrmark än hårdgjord väg).
    Framme i Kluksdalen blev det en kort rast för att sedan gå uppför i skogsmark under en lång stund innan vi var upp på Litlefjellet där vi tog dagens lunchpaus. Ner igen och vidare genom blöt myrmark tills vi slutligen kom upp på lite kalfjäll; dock genomkorsat av raviner. Till slut skymtade vi några byggnader framför oss på andra sidan en dalgång. Ända dit fram skulle vi inte som tur var.
Vi kom fram till Teveltunet kvart i sex på kvällen precis i tid
    för att inta middag klockan sex (utan dusch men i torra kläder).
    Dagen middag var renskav (gräddiga norska varianten) och som
    dessert en hemgjord tyttebärsis.
    
  
 Efter två långa etapper var vi rörande överens om att välja
    kortaste vägen till Storlien, det blev vägen via Brudslöret
    (Brudslöjan), ett högt vattenfall. Vägen började bra, cykelväg,
    men krympte efterhand ihop till en liten stig med mycket rötter
    och ett antal raviner att klättra upp och ner i (oftast på fina
    trätrappor). Fallet och alla vajrar (del av Rypetoppens
    äventyrsanläggning) var imponerande.
    Efter två långa etapper var vi rörande överens om att välja
    kortaste vägen till Storlien, det blev vägen via Brudslöret
    (Brudslöjan), ett högt vattenfall. Vägen började bra, cykelväg,
    men krympte efterhand ihop till en liten stig med mycket rötter
    och ett antal raviner att klättra upp och ner i (oftast på fina
    trätrappor). Fallet och alla vajrar (del av Rypetoppens
    äventyrsanläggning) var imponerande.
    Lunchbuffé på Le Ski Lodge, sedan vila och en liten stadsrundtur
    till fots. Middag i form att "Biff" (norska för Entrecote) och
    sedan i säng lika tidigt som vanligt under hela vandringen (dvs
    mellan 9 och tio).
    
  
 Morgontåget till Östersund, väl framme fanns det som tur var
    lediga förvaringsboxar så att vi kunde lämna ryggsäckarna på
    stationen och ge oss ut på stan. Jämtlands röding till lunch och
    efter att ha avnjutet Östersund - Elfsborg på deras nya
    fotbollsarena så var det dags för indisk avslutningsmiddag på
    Jämtlands indiska restaurant.
    Morgontåget till Östersund, väl framme fanns det som tur var
    lediga förvaringsboxar så att vi kunde lämna ryggsäckarna på
    stationen och ge oss ut på stan. Jämtlands röding till lunch och
    efter att ha avnjutet Östersund - Elfsborg på deras nya
    fotbollsarena så var det dags för indisk avslutningsmiddag på
    Jämtlands indiska restaurant.
    Tillbaka till stationen och nattåget till Stockholm som anlände
    i tid.
    
  
 
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
      
   
   
     